Vecka 25+1


Vecka 25+1.


Mamman: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

Bebis: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer

Kommentar: Det känns nästan som att min livmoder går ännu högre upp, det trycker liksom på under revbenen och jag har redan svårt att ligga på rygg och sova för att det känns som att jag inte får luft. Så jag vet inte, hon kanske ligger långt upp i magen också, det vet jag ju inte. Men såhär högt upp tryckte det helt klart inte på med Leon. Foglossningen har lugnat sig, men jag måste ändå ta tag i att ringa Söderkliniken och få ett sånt bälte. Det lär ju tyvärr komma tillbaka och då är det ju bra att redan ha bältet, så jag kanske slipper få lika ont som sist. Hjärtljuden fick vi ju lyssna på för flera veckor sen, tror det är sent att få lyssna för första gången nu. Men jag vet inte.
Allt annat känns hur som helst bra. Hon är fortfarande en riktig liten vilde i magen, riktigt härligt. Här om dagen var hon igång hela dagen, annars är hon mer kvällspigg, om man säger så. Men man tröttnar ju aldrig på att känna dom härliga sparkarna, så häftigt är det!
Tycker för övrigt att tiden går jättefort! Har nästan svårt att förstå att vi gått såhär långt och att vi faktiskt ska ha ett litet syskon till Leon om redan 3 ½ månad, lite drygt. Overkligt, riktigt overkligt! Men nu börjar jag faktiskt längta lite, inte överdrivet mycket, men lite. Vill försöka njuta av gravidteten och inte bara gå runt och vänta. Det gjorde jag ju tyvärr med Leon. Man ska faktiskt ta vara på den här tiden, det går ju trots allt mycket fortare än man tror och tillslut så har man ju sin lilla hos sig. Så att gå över tiden eller liknande är faktiskt ingenting jag oroar mig för, ännu. Vet ju inte hur tungt och jobbigt det blir mot slutet, men just nu så känns det som att det inte gör nånting om hon kommer några dagar senare. Så länge hon mår bra när hon väl kommer, det är ju trots det som är det viktigaste!
 Jag tror för övrigt att hon kommer den 15 maj,  bara så ni vet.

Tilda i magen - vecka för vecka | | En kommentar |

Inskolningen, dag 9

Idag var den nionde dagen vi hade inskolning. Vi är ju egentligen upp på 2 ½ vecka. Men förra veckan var vi ju bara där på måndagen. Så det är bara nio dagar än så länge.
Hur som helst, det gick inge bra idag heller. Redan när vi kom upp till dagmamman och Leon såg vart vi var så började han gråta, han förstod såklart vad som väntade. Jag lämnade hur som helst över honom till dagmamman och gick, han grät men jag hann till och med höra honom sluta. Så det var väldigt skönt.
När jag sen kom och hämtade honom vid tio så sov han. Då hade han somnat på väg till parken. Han är inte trött! Så är det bara. Han sov för tusan tio timmar i sträck i natt, utan att ens röra sig nästan. Vaknade vid sju. Då är han inte trött redan vid halv tio, inte en chans. Han har helt enkelt bestämt sig för att han inte vill och då somnar han istället. Det är bara att kämpa på helt enkelt. Lena tycker vi ska fortsätta ta det lugnt och inte "köra över honom", som hon kallar det. Fredrik tycker vi bara ska köra på och låta honom vara där längre, han får klara det, tycker han. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag känner mig faktiskt lite ledsen. Jag gör ju det här för Leons skull. Jag hade ju lika gärna kunnat vara hemma med honom tills lillasyster kommer och även låtit honom fortsatt vara hemma efter det. Men det är ju trots allt bra för deras utveckling att börja på dagis eller hos en dagmamma och vara med kompisar hela dagarna. Och med tanke på att Leon är så fysisk och behöver mycket stimulans, så är det här ju extra bra för honom. Men när han inte verkar tycka om det alls, då känns det tungt.
Vi får hoppas på att det blir bättre bara om några dagar. Nu är jag rädd för att han håller på att få ögoninflammation, han är lite svullen runt ögonen och dagmamman reagerade också på det. Han var det dock inte i morse. Men strunt samma. Hoppas han inte blir sjuk i alla fall, så vi kan fortsätta inskolningen!
Håll tummarna för att Leon snart inser att det här är roligt!

Leon 1-1½ år | | Kommentera |

Lillbusen



Leon 1-1½ år | | Kommentera |
Upp