När Tilda kom till världen

Nu ska vi se hur mycket jag faktiskt minns, det var ju över två månader sen. Men att hinna sitta ner och skriva ner allting har jag inte hunnit ännu.
Allt började väl egentligen den 18 maj (någon/några dagar innan hade slemproppen börjat släppa också), fyra dagar över tiden. Jag vaknade på natten, vid 03 av att jag hade värkar, inga jättestarka, men tillräckligt för att jag inte skulle kunna sova. Gick upp och satte mig och tittade på tv. Det var allt mellan 10-20 minuter emellan värkarna och en del korta och en del lite längre. När Fredrik vaknade sa jag att det antagligen var på g. Så han åkte iväg till jobbet för att bara prata med sin chef och lite så.
Medans han var borta så avtog det helt. Så jag och Fredrik gick tillsammans till dagmamman med Leon och lämnade honom.
Efter det hände det inget mer, jag trodde då jag skulle bli knäpp. Jag hade ju redan gått över fyra dagar, med Leon gick jag ju bara över två dagar.
Ut på promenad (som jag redan gjort så många ggr innan), men ingenting hände. Färdknäppen testade vi också, men ingen skillnad, just då i alla fall.

Allt kändes som innan fram tills 23-tiden den 18 maj. Då satte det igång igen. Jag hade då hunnit gå och lägga mig och hade väl precis somnat till lite lätt. Men det var bara att gå upp igen, för nu hade det satt igång mer ordentligt. Hela natten mellan den 18 & 19 maj satt jag på vår pilatesboll och andas igenom värkarna. Fredrik fick såklart ligga och sova och Leon sov gott utan att märka nånting. Vid 05 stannade det av helt igen, inte en enda värk på en hel timme och jag somnade och sov väl i 45 minuter ungefär. Men, vid 06 satte det fart igen ordentligt!
Fredrik kom då upp och tänkte åka till jobbet, jag ville att han skulle åka till jobbet. Dagen innan hade det ju stannat av, så jag trodde nog att det skulle göra det igen om han stannade. Men när han såg mig få en värk så bestämde han sig direkt för att inte åka till jobbet, med orden "Det var ju precis sådär du hade med Leon...." Riktiga värkar alltså!
Jag ringde min mamma och sa att det antagligen var på gång på riktigt nu, så hon skulle få hämta Leon hos dagmamman på eftermiddagen. Fredrik gick iväg och lämnade Leon och kom sen hem igen. Då hade jag redan börjat ringa runt till förlossningen då jag hade så pass ont att jag kände att det vore skönt att åka in, för man vet ju trots allt inte hur fort det går med andra barnet. Jag ringde till SÖS, där även Leon föddes.. Fick dock veta att det var helt fullt där, men att hon skulle ringa och kolla med Huddinge istället. Jag kände mig otroligt besviken, jag ville verkligen föda på SÖS, inte bara för att Leon föddes där utan också för att min mamma bor bara hundra meter därifrån och där skulle ju Leon vara. Men, jag fick tänka om helt enkelt. Efter vad som kändes som en evighet så ringde hon från SÖS tillbaka till mig och sa att det var fullt på Huddinge också, men att hon hade ringt Danderyd och bokat en plats åt mig. Så det var bara att åka dit. Men innan det var det fram med datorn och kolla vägen dit, för den visste vi ju inte. När Fredrik visste hur han skulle köra så åkte vi iväg.
Vägen dit var ju betydligt längre än till SÖS, men att sitta i bilen var väldigt skönt. Det underlättade liksom värkarna.

Väl framme så visste vi inte hur vi skulle hitta till förlossningen och när jag väl klev ur bilen så blev värkarna värre igen och trycket neråt ökade. Eftersom vattnet inte hade gått så förstod jag ju att det inte var jättenära ännu, men jag kände mig trots det stressad. Till slut hittade vi fram till förlossningen och fick komma in på ett rum direkt. Då var klockan 11.15, undersökning gjordes och jag var öppen 4 cm, men Tildas huvud var fortfarande väldigt högt upp och ruckbart, men hinnblåsan buktade och det var därför jag kände ett tryck neråt.

Vid 12.00 fick jag lustgas, 50/50! Härliga lustgas. Jag andades in lite för häftigt första gången och blev alldeles snurrig, men lärde mig snabbt hur mycket jag kunde ta. Den hjälpte hur bra som helst. Fredrik gick och köpte lite godis och vi kunde sitta och prata mellan värkarna. Allt kändes väldigt bra och värkarna hade ju inte blivit som allra värst ännu såklart.
Efter ett tag fick jag en pilatesboll att sitta på, vilket jag även gjort hemma. Så det kändes bra, gjorde även det med Leon.

Vid 14.00 var det skiftbyte och jag fick en ny barnmorska. Väldigt gullig, tyckte faktiskt bättre om henne än den första vi hade så det var bra. Undersöktes igen och var då öppen 6 cm. Allt var fortfarande väldigt lugnt. Lustgasen fungerade bra, Fredrik masserade även min rygg under värkarna vilket var otroligt skönt. Fick testa en sån där gåstol (?), men den var inget för mig. Så jag fortsatte på pilatesbollen.

Vid 15.10 började värkarna öka och blev mer intensiva och jag känner hur trycket neråt ökar. Hon höjer lustgasen till 70/30. Är då öppen 9-10 cm.

Vid 15.35 har dom (som nästan under hela förlossningen) svårt att få in fosterljuden och eftersom jag känner ett tryck neråt och vattnet inte gått ännu så går hon ut för att höra om hon kan ta hål på hinnorna.

Vid 15.37 tar dom hål på hinnorna och vattnet går, vilket är svagt mekoniumfärgat. Hon sätter skalpelektroden på Tildas huvud.

Vid 15.39 känner jag att krystvärkarna kommer utan att kunna stoppa det. Barnmorskan får då hålla emot så att jag inte krystar, eftersom hon inte får förlösa mig själv. Fredrik får snabbt springa över på samma sida som henne och hjälpa henne hålla upp mitt ena ben då jag ligger på sidan och samtidigt trycka på larmet så en undersköterska kan komma in. Under hela denna tid står hon och håller emot Tildas huvud så hon inte ska komma för fort och Tildas hjärtljud går även ner under den tiden då allt går så fort.
15.44 kommer undersköterskan in och så fort barnmorskan släpper så flyger vår lilla Tilda ut med världens fart! Hon hade antagligen kommit några minuter tidigare om det inte varit så att hon varit tvungen att hålla emot.

Vår fina lilla tjej skriker direkt om får komma upp på mitt bröst. Så liten, så fin! Alldeles perfekt. Fredrik som hade stått bredvid och hållt upp mitt ben under krystningarna (krystningen?) fick fostervatten över ena benet, så han fick verkligen vara delaktig på riktigt under den här förlossningen.

Vår lilla tjej föddes alltså den 19 maj, 2011, 15.44 och vägde då 3280 gram och var 49 cm lång. Världens finaste tjej, så älskad från första stund!



Världens finaste låt som jag lyssnade på mycket dom sista dagarna innan Tilda kom när jag var ute och gick för att det skulle sätta igång. Kommer alltid tänka på min fina lilla tjej när jag hör den här.

Förlossningen med Tilda | | 2 kommentarer |
Upp