Grattis älskade Leon på 3-årsdagen!

Leon 2½-3 år | | Kommentera |

Bästa Ni!


Min lilla familj



Okej, såna här bilder brukar jag inte lägga upp. Jag gillar ju inte när det ser stökigt ut, haha! Men, såhär en fredagkväll, efter en heldag (nästan i alla fall) på stan och dagen innan Leons 3-årsdag, så kände jag att jag kunde visa lite hur vår "verklighet" ser ut. Tilda var tydligen inte så sugen på mat idag, så Fredrik la ut en  massa köttbullar åt henne och lät henne äta bäst hon ville och det funkade faktiskt. Leon sitter med min mobil och tittar på youtube-klipp samtidigt som han petar i sig någon köttbulle då och då. Jag... bloggar! Sånt jag aldrig gör inför Fredrik faktiskt, han har aldrig läst min blogg och vet ingenting om den. Vet inte varför det blivit så faktiskt, men så är det. Nu har jag dock visat lite och han säger att han vill läsa mer, så vi får se om han blir mer "delaktig" i den.
Medan jag bloggar så dricker jag mitt favoritvin, Strawberry wine. Världens bästa vin! Det och Asti är mina favoriter, men Asti börjar jag dock tröttna på.
Nej, nu ska vi mysa järnet här hemma. Leon sov på dagen idag, när vi var i stan. Så han kommer i bästa fall somna vid 22-tiden, men antagligen senare om jag känner honom rätt. Så det blir en lång kväll. Men imorgon väntar kalas och massa annat skoj, så det är bara att börja samla sig. Världens finaste kille blir ju 3 år imorgon!!!
Leon 2½-3 år | | Kommentera |

Vår soon-to-be 3-åring




Underbara lilla nakenfis


Jag har ju inte skrivit något om hur det gick på Lekoteket förra veckan. Men ja, det gick väl bra. Leon har fått förtur på dom flesta förskolor här i Hägersten, just för att han anses ha ett speciellt behov av det och behöver börja så snart som möjligt. Det ultimata vore ju om han fick plats på Tildas förskola, men det är ju inget dom kan lova tyvärr. Men vi avvaktar och ser vad som händer.
Jag tror alla vi som är i Leons närhet har börjat sakta men säkert inse att det faktiskt är något som... "inte stämmer", med Leon. Han har något typ av syndrom, eller vad man nu vill kalla det. Någon typ av autism. Men, mer än så vet vi givetvis inte. Jag har lite blandade känslor när det gäller det här. För mig är ju Leon världens bästa unge, men han är till och från väldigt krävande. Att ha ett barn som inte förstår ens hälften så mycket som barns i samma ålder gör, är rätt frustrerande. Han är dessutom extremt trotsig och lyssnar inte alls när man säger till honom, han kan fortsätta bråka, skrika, gråta hur länge som helst. Hemma försöker jag verkligen att alltid vara bestämd och inte ge mig. Men när man är iväg nånstans så blir det ofta så att man ger med sig, just för att skona andra hans utbrott. Detta kan folk dock se som att man inte uppfostrar barnet ordentligt och låter det göra lite som det vill. Vilket i sin tur även det blir jobbigt för mig som förälder. Men vad ska man göra? Vem orkar bråka HELA tiden och inte bara hemma utan även inför folk? Inte jag i alla fall. Jag och Fredrik försöker ofta intala oss själva att vi faktiskt gör så gott vi kan. Ingen är perfekt och visst gör vi också fel, men vi försöker verkligen och kämpar dagligen med allt vad det nu kan vara för olika bråk.
Men, i allt detta bråk, så är Leon otroligt kärleksfull. Han kramas, pussas och ska mysa, mest hela tiden. På så sätt är han rätt långt ifrån ett "vanligt" barn med autism. Barn (människor i allmänhet) med autism har ju ofta svårt för närkontakt och för att visa känslor, det har inte Leon. Det är något som jag är otroligt tacksam för. Något som gör allt det här så mycket lättare.
Jag oroar mig mycket för framtiden just nu och även för Tilda, då det känns som att hon går i sin storebrors fotspår och blir mer och mer lik honom när det kommer till kontakt och liknande. Men förhoppningsvis är det bara något tillfälligt. Framtiden dock, när det gäller båda barnen, är något jag funderar mycket över. För vi har ju ingen aning hur det kommer bli faktiskt. När kommer pratet komma igång? När kommer Leon börja förstå mer? Hur blir det med skolan? Ska han gå i en specialskola? Och hur blir hans vuxna liv? Jag vet att det är långt kvar tills dess, men jag kan inte låta bli att fundera och oroa mig. Jag vill ju, som alla andra föräldrar, att mina barn ska ha så bra liv och förutsättningar, som möjligt. Jag hoppas så innerligt att detta inte kommer påverka något av barnen i framtiden och vi kommer ju göra allt vi kan för att det inte heller ska göra det.
Tänk om man kunde se in i framtiden, bara lite lite.. Vad skönt det skulle vara ibland!
Leon 2½-3 år | | 2 kommentarer |
Upp