Vecka 40+1


Vecka 40+1



Mamman: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Bebis: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.


Kommentar: Ja, vad ska jag säga? Jag börjar nästan förvänta mig en igångsättning, dumt att tänka så kanske. Har ju bara gått över med två dagar. Men det känns på något sätt alldeles för lugnt, ingenting händer ju. Som jag skrev förut så var Leon redan född vid den här tiden. Så att förvänta sig att något ska hända snart känns bara dumt. Det enda jag vågar hoppas lite på just nu är att hon kommer den här veckan, men knappt det vågar jag hoppas på. Hon stannar säkert tills nästa vecka. Börjar även förstå att hon antagligen kommer bli åt det större hållet, det som (framför allt med Leon) har varit något jag varit rädd för. Vet inte vad det beror på, men det känns bara läskigt att föda ut ett stort barn. Annars är jag ju väldigt lugn när det kommer till själva förlossningen, den ser jag fram emot. Men tänk om hon skulle vara väldigt stor och att det skulle bli komplikationer pga det. Det skrämmer mig!
Men, nu ska jag ännu en gång försöka tänka positivt. Ska som sagt till barnmorskan idag och eventuellt göra en undersökning och se om det har hänt något med livmodertappen eller om jag öppnat mig. Men vi får se. Det är ju tråkigt nog bara att fortsätta vänta...

Tilda i magen - vecka för vecka | | Kommentera |

Vecka 39+0


Vecka 39+0



Mamman: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Bebis: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.


Kommentar: Mindre än en vecka kvar nu, i alla fall tills hon är beräknad. Hon kan ju trots allt komma senare. Vi är i alla fall klara med allt här hemma och jag känner mig redo.
Slemproppen släppte ju några dagar innan med Leon, så jag förväntar mig på något sätt att det ska vara samma sak nu. Men så behöver det ju inte vara. Vi får se helt enkelt. Väldigt lätta förvärkar, men mer vanliga sammandragningar, så det känns lite tråkigt. Men det kanske är bättre att inte bli lurad.
Jag har väldigt ont i bäckenet nu och det trycker liksom på ena sidan av bäckenet känns det som. Inge skönt allt. Har svårt att ta mig upp ur sängen och det knakar och har sig hela tiden. Känns som att hela bäckenet är helt löst typ. Ingen härlig känsla inte! Men, max tre veckor kvar nu kan man ju säga. Jag hoppas verkligen att hon kommer nu i veckan. Men vi får se, jag måste försöka stänga av alla tankar. Tänker alldeles för mycket på det just nu känns det som, ska försöka njuta av den sista tiden. För snart är hon ju faktiskt här, hur svårt det än är för mig att förstå!

Vecka 38+0


Vecka 38+0, mindre än två veckor kvar.

Mamman: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.
 
Bebis: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång


Kommentar: Äntligen inne i maj månad! Vi är verkligen nära nu, men jag känner mig helt ärligt ganska less nu. Jag som hoppades så på att jag skulle slippa känna så. Men foglossningen gör så himla ont och så fort jag ansträngt mig lite mer under dagen så kan jag knappt röra mig på kvällen, natten och morgonen därpå. Fruktansvärt jobbigt! Hade jag bara sluppit haft ont så hade det inte varit några problem, självklart är det lite tungt, men det är ju härligt att vara gravid. Men sen så längtar man ju otroligt mycket! Vad är det för liten filur där inne egetligen, hur kommer hon se ut, hur kommer hon vara? Man undrar så himla mycket. Sen så längtar jag efter förlossningen, jag hade ju en jättebra förlossning med Leon och känner ju att det ska bli så spännande att få uppleva det igen. Kommer väl ångra att jag sagt det när värkarna väl satt igång, men just nu känner jag att det ska bli så himla häftigt!
Jag har väldigt mycket sammandragningar hela tiden, inte lika mycket så kallade förvärkar, några då och då. Men mest vanliga sammadragningar, men dom kommer väldigt ofta. Så livmodern tränar helt klart. Så det är ju positivt! Tror ju inte hon kommer den här veckan som kommer, i bästa fall nästa vecka (9-15 maj).. Men vi får se, ju tidigare desto gladare blir vi ju såklart! Men vi kämpar på hur som helst, bestämmer hon sig för att komma en vecka efter BF så är det ju inte mycket att göra något åt, bara att gilla läget.
Allt är i princip klart hemma nu i alla fall, vi behöver bara en skötbädd att ha i badrummet, annars är allt annat klart. Alla kläder är tvättade, vagnen är fixad, blöjor, nappar och liknande är inhandlat och hennes säng är bäddad. Jag har tagit hem kläder, blöjor, nappar och sånt till Leons mormor (välling och nappflaska ska dock dit också) som han ska ha när vi är på förlossningen/BB. Jag har till och med packat en liten väska med lillasysters  kläder hon ska ha på BB och när vi åker hem. Det jag och Fredrik ska ha packar vi nog ner lite snabbt när det startat tror jag. Men ja, sakerna till barnen är nästan intill helt klart, vilket känns skönt. Skulle vilja köra en ordentlig storstädning innan, alltså göra rent ugn, köksluckor, kylskåp, städa badrummet m.m innan också, så det ska jag kanske ta mig an nu i veckan när Leon är hos dagmamman. Annars så är vi helt redo!
Nu får du komma lillasyster, vi längtar efter dig!

Upp